4 veckor har gått sedan min älskade Jezzie lämnade oss. 4 veckor av enorm saknad. Känner mej så ensam utan henne. Trots andra runt omkring mej så känner jag mej ensam, Jezzie och jag var ETT. Helt otroligt att man kan känna så för en hund. Många tänker nog så att en hund är bara en hund men för oss så är hundarna familjemedlemmar som vi älskar enormt mycket. Jezzie var ännu mer "älskad" eller hur man nu ska förklara det. Hon var en speciell tjej som berörde många utöver mej. Men min älskling springer nu runt och äter allt hon vill ha utan problem, med sin mamma och andra vänner och min älskade moster. Måste tänka att vi kommer att ses igen, men tills dess finns vi där för varandra på ett annat plan.

Min Jezzie kommer alltid att finnas med mej, vi har alltid sagt att vi har evig och äkta kärlek och evig och äkta vänskap.

Ikväll tänder vi Jezzies ljus.   

Just nu så sitter Natus och Jolly och fångar små bitar oxfile, husse håller på att skära till fina bitar tills vi ska grilla. Perfekt att vara "soptunna" när husse skär bort lite från oxfilen, tycker både Natus och Jolly. Ja från att ha suttit i hundgård i Serbien sitter nu Jolly och käkar oxfile i Sverige. Så snabbt kan livet ändras  

Nu blir det en tur med hundarna, en litet pass sedan sätter vi igång grillen. Ha en trevlig helg / Anne-Lie

Våran goaste prins, så kärleksfull och familjekär. Natus kom till oss när han var 14 veckor gammal. Redan då var han en speciell kille. Vi kallade honom för Ferdinand för han satt alltid stilla och iakttog, luktade hellre på blommorna än att hitta på bus. Han hittade sin stora kärlek och trygghet hos Jezzie. Hon blev som en mamma, bästa vän men även hans stora kärlek. Vi ser på honom nu att han sörjer sin Jezzie precis som vi andra också gör. Vi tar en dag i sänder och hoppas att trycket över våra hjärtan ska släppa lite. Jolly finns där som en dos medicin och hjälper oss på sitt sätt genom saknaden av Jezzie.

Snart fyller Natus 5 år !! tiden har gått så fort. Han är väldigt lik sig till sättet som han var som valp men nu har han mera fart och fläkt i sig, när han ska arbeta, träna då försvinner "Ferdinand" 

Dom flesta rottisar är väldigt keliga men jag tror nog att jag vågar säga att Natus måste vara en utöver det vanliga. Han måste bara få kelas för att må bra. Det går liksom inte att förklara. Dom som har träffat Natus vet vad jag menar  

Han är verkligen en go kille med ett stort kärleksfullt hjärta.

Han vet hur man beteer sig med andra hundar, med barn och med andra människor. Aldrig att vi har behövt vara orolig för att han ska brösta upp sig och tuppa med andra vovvar, på lek, självklart men aldrig på allvar.

Han är inte en ledartyp, han vill gärna ha en tydlig ledare och förare. Han och husse är ett bra team när dom är ute och tränar och jobbar.

Självklart hoppas vi på små Natus valpar någon gång. Men som jag sagt förut, kvaliten går före, inte bara para för att få använda honom. Min prins ska ha den rätta flickan   Hoppas på att Jolly och Natus får små underbara valpar när hon är mogen.

Mycket skryt om våran kille men det är han värd. Han har gett oss så mycket under åren. Det är något speciellt med Emonas hundar, dom har det där extra det som kallas för DET. Tack Ellinor och John för två underbara hundar och för allt ni har lärt oss. 

Kram på er / Anne-Lie

I går när vi var ute på kvälls promenaden hittade vi ett jättebra ställe för miljöträning. Jolly gick runt och kollade in massor av olika saker som både lät och såg konstiga ut. Natus han gick mest och luktade för att hitta några perfekta ställen att lyfta benet mot. Hanar dom kan kissa hur mycket som helst. Jolly skötte sig jättebra. Tidigare på dagen hade vi varit en tur till sandgropen för ett lek och motionspass.

Idag har Jolly varit med husse på jobbet och sedan åkte dom och kollade på Samanthas fotbollsmatch, bollar är ju så skoj tycker Jollan..  I eftermiddag åkte vi till en annan grusgrop och hade skoj med hundarna. Blev en tur i skogen också. Mera bilder kommer här..

Nu kommer Jennifer hem från Stockholm. En vecka har hon varit borta och praktiserat, träffat lite kändisar. Nu är hon säkert väldigt bortskämd av sin farbror och hans fru som dom har bott hos denna vecka men nu ska det bli andra bullar  

Jollan och Natus blev så glad när hon kom hem, undra om lillasyster blev lika glad.     

Nu ska vovvarna få sin mat och sedan blir det en kvällspromenad,  skönt att kvällssolen skiner. Ha en bra ny vecka / Anne-Lie

Sandra filmade när Jolly gick MH, här kommer en liten snutt ! Kommer flera sedan även på Dessan. Ha en mysig lördag. Vi ska grilla och bara mysa tillsammans. Blir en tur till sandtaget med vovvarna så dom får leka av sig lite. Hoppas att regnet håller sig borta. / Anne-Lie

 3 veckor har gått sedan Jezzie lämnade oss. Tiden går men det känns fortfarande så overkligt. Känns som om hon ligger på sin fäll och väntar på att kylskåpet ska öppnas. Märks på Natus att han har förstått att hon verkligen är borta. Han känns lite låg men Jolly brukar leka med honom och då blir det lite bättre en stund. Jezzie och Natus var så taijta. Natus var 14 veckor när han kom till oss och då fanns Jezzie redan här. Hon var den som lärde honom allt och var hans stora trygghet och ledare. Dom var aldrig ovänner, dom var så fina tillsammans. Nu är det Natus som visar samma fina sida till Jolly. Där han är där är Jolly, hon vill göra precis som han. Så söt när hon vill kramas som Natus gör, lägga tassarna på mattes axlar men Jolly når ju inte upp  

Annars händer inte så mycket här hemma, vi är less på regnet. Blir en långis innan hockeyn börjar.

Sätter in en bild på världens finaste  

Mattes älskling, saknar dej så mycket. Önskar vi fick kramas igen, känna din mjuka päls och dina sammetslena öron.

I går kom Jörgen och Dessan ner till oss för att göra MH. Fick rå om Dessan i några timmar och som vanligt så blir det gos och bus. Hon blev väldigt förtjust i Natus som lyckades bli alldeles nerslemmad av henne   brukar ju vara Natus som slemmar ner brudarna men nu låg han i lä. Dessan ville bara vara med Natus men hälsade på Jolly också men hon var väl en rival när det gäller Natus kärlek.. Jolly gick runt med sin älskade tennisboll i munnen och även Dessan fick en att bära på, ja till och med Natus hade en sin mun så en stund såg dom väldigt roliga ut, tre rottisar som hade en gröngul boll inne i munnen, sötlökar.

Roligt att det går bra att ha dom tre tillsammans utan problem. Underlättar enormt när Dessan ska vara hos oss en längre tid.

Jolly ser så liten ut när hon står brevid Dessan, så otrolig stor skillnad på storlek. Men båda är så goa och underbara tjejer.

När vi kom till MH banan så kändes det ärligt lite "amatör" likt. Dom hade gjort en ny bana och jag tycker den låg alldeles för nära hundklubben. Flera moment gjordes alldeles vid klubbens planer och många olika störningar kom till som jag inte har sett på andra MH jag har gått på. En sak till som jag reagerade på är hur osäker testledaren kändes. Kanske bara jag som uppfattade det så men jag tycker att man ska vara säker på sin uppgift när man står där och ska hantera andra hundar, Hundar läser av ganska snabbt om någon är osäker och därefter blir även vissa hundar osäkra.

Låter kanske lite gnällig nu men har man gått några MH så ser man skillnader och man vet hur bra det kan vara.

Dessan skötte sig så bra, hon hanterades, lekte, kampade och visade inga kvarstående rädslor. Helt skottfast. Fick bröm för att hon var en trevlig och trygg hund.

Några bilder på Dessan och husse Jörgen

Sedan var det Jollys tur och det gick bra på hanteringen men hon kände av testledarens osäkerhet det syndes men det gick bra ändå. Leken gick bra och kampen. Jakten gick bra även passiviteten men när vi kom till overallen då blev vi väldigt överraskad över hennes reaktion, visst hade vi väntat oss en reaktion det är ju helt naturligt att dom blir lite skrajsen men Jolly hon stack iväg och ville gå hem. Lilla stumpan har aldrig visat oss några som helst rädslor, hon har varit så orädd och nyfiken. Vi har miljötränat henne på massor av olika saker/ställen och hon har bara visat ett stort lugn men en overall som bara flyger upp i skogen på en promenad  är ju inte det vanligaste. Dom ropade på Jolly och hon kom tillbaka men ville inte gå fram till overallen, dom hissade ner den och då gick hon fram och nosade på den med husse. Sedan hissade dom upp overallen igen och Jolly skulle gå fram och tillbaka, runt overallen flera gånger och det gick utan problem. Hon hade släppt rädslan och det kändes bra. Men eftersom hon hade blivit så rädd och det tar ju på krafterna valde vi att avbryta MH:et. Nästa moment var ju skrammel och sedan spökena. När hon redan hade blivit så rädd så kändes det onödigt att pressa henne mera. Kanske det hade gått bra men vi ville inte utsätta henne för mera press denna dag. Bättre att låta henne känna sig mera hemma med oss och sedan prova igen till hösten eller senare. Men som sagt vi blev väldigt förvånade över att hon reagerade så starkt. Men hon har bara bott hos oss i ca 3 månader och har inte sett så mycket av världen i den hundgård hon har stått. Den Jolly som vi lever med i vardagen har inga problem med rädslor och hennes mentalitet är bra. Vi hoppas att det ska gå bättre nästa gång hon går MH.

Nu ska vi ut i skogen med Natus och Jolly, dom ska få springa av sig lite bus.

Kram på er. / Anne-Lie

Snart 2 veckor har gått sedan våran Jezzie somnade in. Tiden går fort men saknaden och sorgen känns fortfarande väldigt jobbig. Det kommer att ta tid, allt känns så overkligt. Vi väntar alla på att hon ska komma hem igen, känns så konstigt att hon aldrig mer ska skälla när glassbilen spelar sin melodi, aldrig mer skälla på sopbilen. Aldrig mer be matte om filmjölk, aldrig mer sitta vid bordet och låta tandvattnet rinna till en stor pöl på golvet. Aldrig mer bjuda matte på en puss, aldrig mer känna hennes värme och kärlek. Ordet aldrig mer är så jobbigt. Älskade Jezzie som vi saknar dej  

Men livet går vidare och lite har hänt sedan sist jag bloggade. Natus och husse har varit på övning med 300 andra soldater inom Försvarsmakten/hemvärnet. Det var första övningen sedan Natus blev klar Tjänstehund. Lite spännande att få veta hur han fungerar i den "rätta" miljön. Blir ju lite annorlunda än träningar.

Nya människor för Natus att träffa och jobba med men allt gick superbra. Natus fick mycket beröm för sitt trevliga och sociala sätt. Lätthanterlig av alla. Han blev genast allas kelgris och han fick sitta och gosa med alla i hans grupp vid lediga stunder. Då trivs Natus bäst, kelas är livet.   

Natus jobbade jättebra. Han fixade det han skulle. Första gången han fick vara med i "skottlinjen"  med både kulsprutor och AK 5 or, han brydde sig inte alls. Helt 100 % skottfast kan man säga... duktiga killen.

Efter övningsdagarna var slut så var det en liten utvärdering på hundarna och Natus fick mycket beröm och en av dom hundar som gick längst. Matte och husse är så stolta över sin kille, vi skryter mer än gärna över denna grabb  

Jolly hade varit ensam hund dessa dagar då Natus var på övning med husse. Första gången sedan hon kom till oss. Först försvann Jezzie och nu var även Natus borta i  några dagar. Hon var lugn men det märktes att hon saknade dom väldigt mycket. Ni skulle ha sett henne när Natus och husse kom hem.. oj oj oj så glad hon blev. Hon mötte Natus vid bilen och när han hoppade ur bilen så fick hon sådan energi, sprang runt och hoppade som en galning på gräsmattan.

Nästan så att man såg ett leeende på hennes läppar... Natus han ville först gosa med matte sedan lekte han med Jolly. In och åt mat sedan sov han i flera timmar...

Det märks nu att Natus och Jolly har fått en annan relation än när Jezzie fanns i flocken. Nu är det mera kel och lek, förut så var det mest Jezzie och Natus som kelades och busade. Jolly gör sorgen och saknaden lättare för Natus det märks. Hon bjuder in honom på lek och lägger sig gärna ner och låter honom lukta och inspektera henne en stund. Sen är det full lek som gäller. Underbart att se..

Nu till veckan så är det MH som gäller för Jolly och Dessan ska bli spännande och se hur tjejerna fixar det.

Avslutar med en bild på Jolly

Kram på er / Anne-Lie

Här hemma har vi stor sorg. Våran älskade Emonas Jezzie    har fått somna in efter ett svårt beslut.

Jag kommer inte att orka blogga på ett tag och kan inte ens sätta in en foto på Jezzie just nu, det gör för ont att se henne.

Tårarna tar aldrig slut och paniken sitter i hela kroppen, att jag ALDRGI mer ska få vara med min älskade vän..

När jag mår bättre och om jag orkar kommer jag blogga om det tunga dagen, tills dess blir det några korta uppdateringar på facebook.  Kram på er och njut av varje dag av era älskade hundar. / Anne-Lie